prickigt

Det känns precis som ett stort stenblock lyfts från mitt hjärta, eller från hela min bröstkorg för den delen. Jag kan andas igen, jag kan andas utan att känna paniken. Nu är det sagt och i och med det som bestämts så känner jag mig lättad. Det var precis vad jag behövde, nu ska jag verkligen ta mig ro att fundera vad jag känner och vill.

Nu vaknade en av mina lurviga sötnosar så då är det bara att fixa fram maten och sen he sig ut på en långprommis för att få lite luft/motion.